i ateljen eller nåt sånt

jag börjar från ett ganska negativt läge som börjar redan när jag går iväg till ateljen.
det är motigt och jag blir irriterad på mej själv.
när jag väl är framme tittar jag in på det jag gjorde igår och tänker men vad är det här
går sedan ut i köket för att dricka kaffe o äta bulle.
sitter med hundarna i soffan och tänker på allt annat jag skulle kunna göra
tex ringa till kerstin ,läsa,åka till stan-men nej va onödigt,sitter en stund till.

Nä nu jävlar säjer jag plötsligt ,hundarna rycker till och fattar vad som är på gång .
de går före mej i rummet.
jag tar min penna och börjar skriva något ,gör bokstäver som är tjock med en svart tuschpenna.
jag gillar den pennan -det flyter.
går bort till min bokhylla som är fylld av saker som är onödiga men nödvändiga för mej.
De öppnar på något sätt dörren in till mitt universum.
jag plockar lite bland dom ,hittar några kinesiska serietidningar som jag fick i Peking.
svart vita med arga mao gubbar
nu vill jag rita.
går till det stora bordet som min farmors kusin_kludden -har gjort.
jag brukade äta middag vid det bordet när jag var liten,på väggen bredvid hängde en stor oljemålning med guldram.
det var ett vinterlandskap med skidspår och några fjäll-väldigt känd tydligen.

jag sitter nu och ritar ,sätter på musik,lyssnar,går och hämtar min kaffe kopp,spiller så klart när jag sätter ner den.
reser mej upp och går omkring jaha vad ska jag göra nu och,
det här är ju hopplöst
kanske jag ska jobba på bank eller något annat som är rakt liksom
hundarna suckar under bordet och jag blir galen på mej själv.

en mening kommer i mitt huvud och jag skriver bokstäverna ,de lyfter och landar på en planka
jag tar fram brännpennan och sätter igång
sätter ihop den plankan med ett foto men -usch fy
inser att jag måste ta bort den målade plankan ,den som jag planerade så länge.
nu blev det bättre men inte bra,torkar bort lite färg och det blir bara en fläck
nice nu börjar det hända något,det blir fult på ett generellt sätt och jag blir provocerad

allt känns bara som förberedelser och det är  så jag vill att det ska kännas.
värst är när jag inte är beredd och det plötsligt är ett kritiskt öga i rummet och jag börjar anpassa arbetet
till den blicken.
det sker i mitt huvud och är väldigt smygande-jag måste vara på min vakt.