det kan vara fel men så här minns jag
himlen var blå och det var juni
vi stod på stranden ,alldeles allvarliga
nere vid vattnen låg en svart eka,jag tyckte den såg finsk ut
prästen hade satt sej i fören och blickade redan ut över vattnet
Den svarta präst klänningen flöt ihop med båtens färg.
.
vi hade gjort i ordning kaffebordet så att det skulle stå klart när vi kom tillbaka.
det stod dukat på baksidan av huset med de vita sommarmöblerna ,de från farmor
björkarna svajade i vinden,
De från godset nere på slätten hade kommit och vi gick genom skogen i en liten allvarlig trupp.
nu stod vi alltså på stranden och båten skulle ros ut.
vi harklade oss och började sjunga din klara sol går åter upp
Pappan och prästen satt alldeles still,
vår lilla sång tog sej ut över båten och den fick vingar
nu flöt de bara omkring prästen pappa och båten.
himlen var blå,vattnet var blått
Hon hade kommit några nätter innan,jag hade ana henne på skogsvägen
Jag hade snabbt låst alla dörrar och fönster men hon var envis
jag hörde henne viska kom ,kom till mej.
Jag hade huggit ,skruvat ,slitit,vridit,slipat ,putsat
Allt var ändrat men ändå stod tiden stilla .
Det som var kvar var båten med pappa och prästen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar