att tänka på döden är en vana jag har

Att tänka på döden är en vana jag har.
lite som han i Mikaels Niemis bok -populär musik från Vittula.

Det kan var som en startpunkt,ett vilo läge
det finns liksom inget annat och det är bara att acceptera .

det är en vana jag har och  jag startade ganska tidigt med det
det är inget att vara orolig över.

jag växte upp med en syster som hela tiden höll på att dö.
det är inte riktigt sant men mitt minne är så
och om man har en syster som håller på att dö hela tiden så blir
man den som blir ensam och ska klara sej själv

nyponsoppa och fralla levde jag på
vår hund var min vän
det var tyst och jag var avundsjuk på att min syster fick presenter hela tiden
min mamma sa att jag skulle vara glad som var frisk

vissa dagar när jag var ensam önskade jag  tyst i mej  själv att min syster skulle dö
då kunde det hända att mina föräldrar kom hem sent på kvällen och berättade
om KRISEN och att min syster nästan hade dött!

Mina magiska egenskaper skrämde mej,jag var en häxa
jag kunde känna hur det liksom brände till i pannan när jag fick mitt märke
här måste en eventuell läsare betänka att jag endast var  tio år ,


min syster var ett helgon ,hon var en  överlevare.
Hon kom hem  en vår dag ,hon hade gråtit hela taxi resan hem.
Hon stod i hallen i en byxdress som liksom bara hängde på henne,vår hund studsade runt alldeles
yr av lycka,själv vet jag inte var jag stod men  där jag stod såg jag att det inte var min syster som kom tillbaka.

min syster brukade sätta tuggummi mitt hår som mamma sedan klippte med en slö köks sax.
mitt hår var lockigt men snett.

hon som stod i hallen var någon som inte kom ihåg saker vi hade gjort innan hon blev sjuk.
För mycket narkos sades det.

jag stod bredvid hela tiden, hela tiden.
hon var ett helgon och jag var den med märke i pannan