reflektion:
Det har gått en tid sedan jag var inne i processen,jag är nu utanför den.
Det tog ett tag att komma in ,bökigt och knökigt sedan var det en arbete fullt av känslomässiga
betraktelser,läsande,tänkande,mod-inhämtning,skelögdhet,ilska,en slags blindhet i sökandet
atelje tid,materialtid-processens rum skulle fyllas
Jag tycker att konsten är en plats som möjliggör dokumentation(bild ,objekt,performance ...)av processer såväl vardagliga som psykologiska.
och jag är beroende av den platsen-på riktigt-den är en livnödvändighet.
Precis som att dagdrömma- en egen värld av tankar och funderingar.
Ett eget rum ,en integritet där det växer hopp.
jag har läst mkt för att hitta samband och tankar om just drömmen . rätten till eget rum och hopp.
jag hittar melankolin och dess betydelse
i min gestaltning har jag använt föremål som är vardagliga som jag har satt ihop för att skapa en stämning där en betraktare kan känna deltagande.
Bloggen gav mej ett eget rum där jag kunde använda ord som ett nytt medel till uttryck.
jag har använt mej av minnet och erfarenheten.
Berättandet,fiktionen som en viktig del-lögn och sanning.
jag har använt mej själv och andra.
i tankarna har jag fyllt på med litteratur om feministiska teorier,hjärna,erfarenhet som kunskap,
melankoli.
olika sammanhang och tider har vävts ihop.
we are linked!
vad är det som händer med människan i olika tider med ett samhälle som är i konstant förändring?
jag vet att jag brinner för konsten-och här är det intressant med själva brinnandet.
människor har ju brunnit för och av olika skäl genom tiden .
yrsel är också helt underbart att studera.
att känna deltagande ,empati är något som är osynligt med kännbart,
den romantiska iden om själen -soul
